CHRISTMAS LIGHTING

Igår var vi iväg bortom parken på det andra universitet. Vilket ställe. jag går på fel universitet. helt klart. ett gigantiskt campus med flera studentpubar, simhall, stort gym, gigantiskt traditionellt och mysigt bibliotek, bio och mycket mer. där jag har varit och tränat handboll i deras idrottshall. det finns en rivalitet mellan universiteten i staden där mitt universitet anses vara medelklass (de fattigas) universitet. Det är mycket idrott och kreativa ämnen som undervisas här så det andra anses mer "akademiskt". Men jag ska inte klaga. mitt universitet ligger ju bättre, närmare mitt hus och närmare allt annat i staden. Igår var det lite live musik på deras campus med julmysik, tändning av julbelysningen i träden. ett försök till fake snö som var av skum. (på längre håll såg det faktiskt ut som att det snöade). studenterna var som tokiga som små barn och stod och dansade i skummet. jag och Sofia tittade på varandra och skrattade. de skulle bara veta hur riktig snö ska vara. Julkänslan anlände och vi drack mulled (swedish) rekorderlig cider. trallade lite till de goa låtarna som spelades och jag invigde min nya fantastiska vinterkappa som jag velat ha i några år.









Sen gick vi hem och spelade pub quiz.

NYA TAG

Nu är allt tillbaka som vanligt igen. Fast bättre. Lina fick tillbaka mig på rätt spår igen och en glädje över var jag är geografiskt. Den kan snabbt försvinna när jag går omkring i min vardag med mina vanliga rutiner och ständigt pluggande hela dagarna och då glömmer jag bort att uppskatta verkligheten som jag befinner mig i. Jag är positiv. Jag har min första inlämning om 1,5 vecka. Jag skriver för fullt men är en aning nervös. Det finns inget rätt eller fel i denna fråga utan det handlar om hur bra jag kan argumentera för min sak. En essay på 2500 ord där jag ska ta ställning till om facken (trade unions) fortfarande har en relevans i Englands moderna organisationer när antalet medlemmar har minskat så drastiskt som det gjort över de senaste 30 åren. Mycket att lära och ta reda på om det engelska samhället och dess organisationer. Mycket att göra men väldigt intressant. Jag argumenterar för att de har en relevans även idag. Det ska nog gå bra. Dagarna nu präglas av lektioner och häng i biblioteket. I centrum utanför köpcentret har staden slagit upp sin årliga julmarknad som kommer finnas där fram till jul. Där hittar man det ena och det andra, tysk bratwurst, donouts, crepes och mer eller mindre skräp, men jag älskar atmosfären av julen. En uteservering har kommit fram och när jag går förbi känner jag doften av mulled wine.(förmodligen inte alls samma som vår älskade glögg där hemma, men bättre än inget, det ger mig i alla fall en härlig jul känsla och tanken för mig tillbaka hem.) Om en liten stund ska jag och Sofia lämna biblioteket och bege oss till det andra universitetet i staden. Där har de ett årligt event där de tänder jul belysningen tillsammans med musik underhållning och en julmarknad. Jag hoppas att det är öppet för oss också.



snart hemma..

SVENSKT BESÖK

Så. Lina har varit här. i nästan en hel vecka. Så mycket som hände under denna vecka har knappt hänt under de två månaderna jag har varit här. Besök i Winchester. en gång i tiden Englands huvudstad. åt en fantastisk soppa. såg Kung Arthurs mytomspunna runda bord från medeltiden. hittade Primark till Linas stora glädje. drack vin och öl med mina vänner i huset. gick på gaybar. Lina blev anklagad för att inte vara gay. träffade riktiga Soton bor. (Soton är smeknamnet för Southampton). hade en spännande brunch. sov. Åt en fantastik hamburgare på min lokala urmysiga pub. Gjorde en kort sightseeing i ett regnigt Southampton. Jag gjorde ett reading test i min Engelska kurs. Mer Primark. Mycket Kaffe och Mocka. Malin blev sjuk. Tog bussen till London. Gick runt i Hyde Park och drack Mocka för mig själv en stund. Sa hej till Big ben och London Eye i regnet. Hälsade på min vän Hayley på hennes pub där hon manager vid Piccadilly circus. Fick gratis drinkar. pga min onda hals provade jag whisky. det hjälpte. gick ut på Leicester Square. träffade amerikanska marinsoldater, en argentinare och en massa scotar. var bakis på hotellet. gick genom Notting Hill. Bokade biljett för musikal på ett starbucks på portobello road. missförstod och trodde vi (jag) hade bokade en föreställning som startade om en timma från då. sprang genom notting Hill. kom fram till tunnelbanan. nästan framme med tåget ser vi att det inte alls var så och att vi hade stressat i onödan. gick av på st James park. gick förbi min gamla pub. satte oss på en annan pub och beställde mat. jag kunde inte känna någon smak pga min förkylning. tog oss till Victoria Place Theatre och såg en föreställning av Billy Elliot. (som var helt fantastisk, det var den lilla 11 åringens, som spelar Billy, första föreställning, sjuk imponerande, fler talangfulla barn på scenen). snabb shopping på oxford street. hittade min efterlängtade vinterkappa. lina fick köpa en ny resväska för att få plats med all shopping. (okej den gamla hade faktiskt också gått sönder på flygresan hit). Vi drog oss till Victoria Coach station och Lina gick på bussen till Gatwick Airport och jag väntade in min buss som skulle ta mig tillbaka hem. galet skoj.































great week. we didn't want it to end.

FÖRSÖK TILL KONCENTRATION

Jag försöker koncentrera mig på att plugga i biblioteket för tillfället. Det är lite svårt. jag har varit och införskaffat mig en ny iphone i dag på eftermiddagen så det finns ju en massa att pyssla med som är mycket roligare nu när jag äntligen fick tillbaka (eller ja, köpt och betalat en ny det vill säga) min iphone 5. Sen är det ju så att Lina förmodligen just nu sitter på flyget! Som jag längtar. Det är väldigt roligt att få besök och visa upp för andra kära vänner hur jag har det i mitt liv i England. och bara det att få umgås en hel vecka ska bli underbart eftersom det var så längesen. och London ska vi också åka till. en fantastisk vecka väntar som börjar ikväll.



Dig släpper jag aldrig nya kära iphone

REDAN TORSDAG

Veckorna springer iväg lika fort som vinden blåser sönder min frisyr I denna blåsig hamnstad. Idag försov jag mig för första gången sedan jag flyttade hit. Jag vaknade hastigt och tittade på min trasiga iphone 4 som låg bredvid mig i sängen. 08:23. Mitt seminarie (som inte alls är lika seriöst och på samma sätt som ett semenarie hemma) börjar kl 9:00 och vanligtvis beger jag mig från hemmet 8:30. Nyvaken och trött vandrar jag ner till toaletten och köket, slänger ihop en snabb sallad för att ta med mig och inser så fort jag kommer till rummet igen att det inte finns en chans till att hinna dit i tid. Idag var det en grupp som skulle presenter på samma sätt som jag gjorde förra veckan och den vill jag ju såklart inte störa genom att komma inspringande mitt i. Så jag gick till skolan lite senare än vanligt, satte mig med en medium americano med mjölk i Costa caféet som finns i skolan och väntade på att semenariet skulle ta slut så vi kunde ha gruppmöte om kommande workshop arbete. Det är inte många veckor kvar nu innan jag beger mig hem till Sverige, 4 för att vara exakt, och det finns endel att skriva och läsa fram till dess. Då gäller det att planera upp saker och ting. Att ha fyra kurser samtidigt är en aning förvirrande och svårt, men hanterbart. Det kan vara svårt att ändra focus till ett annat ämne när jag är inne i den förra som heller inte är klar än. Här gäller det att prioritera till sin spets. Det funkar men önskar jag hade mer tid. Allt hade varit mycket enklare då. Jag längtar tills i morgon kväll. Då kommer Lina på besök. I nästan en hel vecka. Mycket uppskattat. Så nu är jag snart plugg fri i en vecka.

TRÄNINGSVÄRK

So this happened.



Igår spelade jag en hel handbolls match. För första gången på över 10 år. Detta skedde av en tillfällighet där Sofia blev tillfrågad av en norska i hennes kurs om hon kunde ställa upp och spela en match med dem på söndag eftersom de endast var 6 st. Känslan inom mig om att, 'fan det vore ju fantastiskt roligt' var spontan och glädje givande men jag tänkte att det var alldeles för längesedan för att detta skulle vara en möjlighet. Sofia påpekade att ibland måste man vara lite galen och det hade vi tydligen inte varit här än. Så i ett fnittrande och glädje skuttande gemensamt Ja på biblioteket, skrev vi till norskan på fredag kväll att vi ställer upp båda två. Vi kan ju alltid se det som ett träningspass. Nervösiteten var närvarande och förväntningarna höga, nyfikenheten och längtan efter att än en gång stå på en handbolls plan trots mina 28 år var stor. I lördags gick jag i regnet till the City Centre, som tar ca 20 min, för att gå in på SportsDirect och leta efter ett par svarta shorts. Lördagkvällen slutade med en tidig och ansvarsfull hemgång när resten av festen gick ut för att dansa. Kvart i två igår mötte jag och Sofia upp norskan på bussen som skulle ta oss till Winchester som ligger en halvtimma härifrån för att åka ut till en sporthall mitt ute i ingenstans. Vi kom fram till en match mellan herrarna Southampton-Poole som slutade 33-31. Nervösitet steg allt högre. Ivern i mig var högt över mitt huvud. wow, ska jag verkligen göra det här. Minnena från mina tonårs år kom allt närmre och jag kände av kärleken jag alltid haft till denna sport. Passionen som blev nedtryckt och skadad. Jag har aldrig mått så dåligt men samtidigt så bra som när jag spelade Handboll. Vi satte på oss matchstället och började passa lite boll för att känna på om det fortfarande satt i mig. Och visst gjorde det. Det avr som att cykla eller köra bil. På uppvärmningen på plan kom jag närmare mitt 15-årig jag och jag visste precis hur det skulle gå till. Vi hade en avbytare. Jag spelade vänster nia. Skytt. Skeptismen om att jag skulle klara detta och mitt skakande på huvudet för 'händer verkligen detta' var stor. Men så satte det igång. Det var det absolut bästa jag gjort på mycket länge. jag spelade en hel match, med några små byten och pauser, jag gjorde 2 mål och endel assist till linjen och stod för en kämpar glöd som aldrig förr. Matchen slutade 19-17 till det andra laget, Poole. Men fasen vilken match efter att aldrig ha spelat ihop innan. Det var en fransk tjej, jag och Sofia från Sverige och sedan norskor. Idag har jag ont i kroppen. hela kroppen. Nacken och ryggen klarade sig väldigt bra trots att jag var osäker på om jag skulle klara av det. Men det gjorde jag, vinnarskallen i mig dök upp och älskade varje minut. Jag har lite svårt att gå uppför i trappor idag och höger armen värker av träningsvärk. Men det var det värt, hundra gånger om. på torsdag är det träning.







Trött och lycklig.

CHALLENGES

Jag har yttrat många gånger det senaste året att jag gillar att utmana mig själv på olika plan för att bli starkare som person och utvecklas. Att jag är här har varit en stor utmaning som redan gett mig väldigt mycket positivt med mycket självinsikt. bla (håll i hatten) att jag vill bo och leva i Sverige (är ni nöjda nu? Tess?) ;) För andra kanske detta är en självklarhet men det har det inte varit för mig det senaste åren när jag har haft ett behov av resa, uppleva och möta människor och samtidigt inte vetat vart jag hör hemma. Men för mig tog det nu endast två månader här för att känna att jag vill leva nära mina vänner I Sverige och min familj, jag vill bli och känna mig som en vuxen person, ha ett riktigt hem och ett riktigt arbete. Jag känner mig ofta utanför här. Inte utanför i den bemärkelsen att jag inte får vara med eller behandlad illa. men när jag befinner mig bland de människor som jag hittills har umgåtts med känner jag att jag inte passar in. Då menar jag på det sättet att jag känner mig äldre och på en annan nivå än de andra. jag är inte längre intresserad av att dricka mig full varje helg, skrika, gapa till min favorit sång som någon råkar sätta på i högtalarna och flamsa omkring och höras mest av alla. Samma sak i klassrummen här och i de flesta situationer jag befinner mig i. Jag känner att detta inte är min plats. På ett bra sätt för jag inser vad jag vill och vem jag vill vara. Jag trivs ändå med att vara här för jag hade kanske aldrig fått denna insikt om jag aldrig åkt hit. Jag hade förmodligen alltid undrat hur mitt liv sett ut om jag åkt och ångrat mig, sökt efter något som jag inte skulle veta vad det var. och även om mitt liv skulle sett ut så som jag nu vill att det ska vara, hade jag förmodligen inte varit nöjd och alltid undrat hur det kunnat vara. Jag fortsätter ständigt utmana mig själv och göra saker som jag inte vanligtvis gör. Vardagliga som stora. I dag ska jag göra något som jag vanligtvis inte gör. Jag har gjort det, men för måååånga år sedan. jag är nervös. fast på ett bra sätt. jag hoppas att min rygg och mina axlar klarar av det. vi får se.

stay tuned..

FROSTY MORNING

Promenaden till universitetet denna morgon kändes som en riktig frostig svensk-början-på-vintern morgon. Jag och Sofia begav oss ifrån huset på Clausentum road halv 9 och jag kände att det nu är dags att införskaffa en varmare jacka. Nu några timmar senare sitter jag i biblioteket och spanar ut över vägen genom fönstret till parken mitt emot universitetet och upptäcker till min förtjusning genom facebook och instagram att det snöar hemma. Jag älskar snön. I dagens sociala medier är det väldigt enkelt att följa med i vad som händer på hemma plan trots att jag befinner mig långt bort, över havet i ett helt annat land. Det är jag tacksam för. Om jag så skulle känna mig hemsjuk går det enkelt att få en dos av Sverige på många sätt. Jag längtar till jul. till den 11 december rättare sagt när jag ska sätta mig på ett flygplan från Norweigen på Gatwick airport och flyga 2 timmar för att tills slut landa på arlanda. underbara Stockholm. Jag saknar Sverige och alla vänner och familj väldigt mycket. Inte så att jag vantrivs och hela tiden och vill åka hem, men det är en ny upplevelse för mig och jag uppskattar 'hemma' på ett helt nytt sätt än innan. Denna flytt och vistelse är mycket annorlunda mot de jag gjort innan till England. Mycket beror förmodligen på att jag nu är äldre, är här för att studera och inte behöver slita för att överleva ekonomiskt. Jag är oerhört glad att jag är här och gör detta just nu. Jag lär mig fortfarande nya saker om mig själv och om livet, om vad jag värdera vilket jag kanske trodde att jag redan visste. Det bevisar ännu en gång för mig att livet är en lärande resa som kommer fortsätta att utveckla mig genom allt jag tar mig för. I dag lärde jag mig något nytt om mig själv genom andra. Klockan 9 i morses hade jag min första presentation. på engelska. framför andra. Det var endast för övnings skull men det var ända första gruppuppgiften jag hittills utfört här så jag var en aning nervös. faktiskt ändå inte så mycket som jag brukar vara hemma. att ha skrivit en c-uppsats och opponerat under våren kanske har gjort att jag kommit över den tröskeln. kanske. Hursomhelst så skulle jag prata om Businessculture in the Middleast på två min. Jag lärde mig för första gången det jag skulle säga utantill och övade framför spegeln och framför Sofia i går kväll. Det jag kände var jobbigast då var just det med närvaron av andra. vart ska jag kolla, risken finns att jag tappar bort mig när jag tittar på andra i ögonen och blir nervös. Vi började presentationen, som bara skulle vara en sammanfattning på det vi pratar om denna vecka, med en aktivitet som avdramatiserade det hela en aning. Skönt. Jag pratade sist av oss fyra, en britt, en fransman och en tjej från Litauen som pluggar tillsammans år 3 på det internationella busnisses programmet. Jag tittade endast en gång på mitt papper som jag hade med mig fram. det har typ aldrig hänt innan, jag blev mycket stolt, men denna gång visste jag precis vad jag pratade om. Jag förberedde mig ordentligt, vilket jag känner att jag inte alltid gjorde hemma på Högskolan i Skövde men vilket jag verkligen borde ha gjort. Det är lätt att vara efterklok men förhoppningsvis har jag lärt mig något av det och kommer fortsättningsvis vara mer seriös och smart i mina förberedelser. Jag kände mig lugn och nöjd när vi gick och satte oss ner igen bland de andra efter att vi var klara. Efter det fick läraren och de andra kritisera oss konstruktivt med positivt och negativt feedback. det var bra feedback och det som var negativt berörde inte mig. Läraren John, som jag tycker om väldigt mycket, avslutade med att säga, "and Malin, I wrote down, very good eyecontact." och de andra studenterna stämde gladeligen in med detta uttalande. Jaha. det är ju just det som jag alltid är mest nervös inför. Men tydligen har jag kommit över det och kan numera hantera det på uppenbarligen ett mycket bra sätt. Klapp på axeln och rak i ryggen Malin. Kul att höra.



glad och stolt.

TEKNIKENS VÄRLD

Jag måste erkänna att jag klarar mig oförskämt bra utan att ha internet på min mobil vart jag än går. Just nu använder jag min gamla iphone 4 med mitt svenska abonnemang vilket gör att jag endast har internet när jag är hemma i huset med wifi eller i skolan där jag kan använda skolans fria wifi. Jag tänkte att mitt liv skulle bli mycket negativt påverkat som en konsekvens av helgens borttappade egendom. Visst jag kan inte använda runkeeper när jag är ute och går eller springer och dess underbara notiser av distance och tid km per km. Men vem behöver egentligen det. jag har lärt mig många olika promenadvägar och kan ju gå efter klockan. (dock gick jag nästan vilse igår eftersom jag inte kunde använda google maps för att finna min väg, som jag annars använder ofantligt mycket här). Jag kände mig besviken när jag igår förmiddags skulle ut och promenera och jag insåg att jag inte kunde lyssna på morgonpasset i p3 som jag alltid gör när jag är ute i friska luften och försöker få en bit av Sverige i min vardag och en chans att flyga iväg till andra tankar än verkligheten. Det har blivit en rutin. En fantastisk avslappnad sådan. I stället playade jag min spotify, träningslistan, som jag annars har när jag springer, vilket inte riktigt kändes rätt, men jag hade i alla fall tillgång till låtarna offline. Till min stora glädje insåg jag i morse att det går att ladda ner morgonpassets program fast utan musik, och det är ju faktiskt pratet, diskussionerna och skratten från de underhållande programledarna som jag vill lyssna på, så morgonen i dag blev en lyckad sådan med promenad, kaffe, dock engelskt, och ägg med kalles kaviar. Bra start på dagen. De saker som jag behöver min telefon till eller rättare sagt behöver mitt internet på telefonen till kan jag vänta med att göra tills några minuter senare. Min slutsats av min icke närvarande engelska telefon och internet är att det går att klara sig utan. för ett tag. kanske inte för evigt (jag vill ju instagrama från den platsen jag befinner mig på och inte behöva leta upp en pub, cafe, köpcentrum, hotell som har wifi för att göra det. jämt.) men ändå. det är verkligen endast bekvämligheter som går att vara utan.

eller.

MIN VARDAG

Universitetet, promenader, Huset; 19 Clausentum Road, Biblioteket