MIN ENGELSKA

Jag har vart på några föreläsningar och seminarier denna vecka där jag själv har fått möjlighet eller rättare sagt varit tvungen att prata och diskutera segment i kursen i grupp. Det är inget jag vanligtvis har problem med men min engelska är uppenbarligen bristande. Jag känner mig som en blåst blondin och vill helst sjunka genom stolen ner till receptionen och entrén på första våning som leder till vägen ut ur lokalerna. Jag har så mycket kunskap om det som vi diskuterar men det kommer inte riktigt fram än. Frustrerande och på något sätt tycker jag att det är pinsamt. Gamla känslor av panik och ångest kommer fram fast i en mycket mildare känslostorm. Förut hade jag brutit ihop och tagit den lätta vägen ut, vilket alltid innebar att ge upp. Jag får påminna mig själv att min fackliga och akademiska engelska inte ÄR bra, det är något som jag är medveten om och det är bland annat orsaken till varför jag är här, för att förbättra den. Jag får påminna mig själv om att detta är min första vecka och att jag inte ska ha så hög press på mig själv som jag alltid har. Det har alltid varit min egen röst inom mig som varit den största kritikern. Men det är svårt när jag vill så mycket. Den mest rationella åtgärden för mig nu blir att läsa, läsa, läsa. Vilket jag börjar med nu med en gång. Jag är motiverad.

Cheers