FIRST DAYS OF STUDYING

Första föreläsningarna på Southampton Solent University har varit intressanta. Det känns oerhört skönt att börja studera och få en riktig vardag här. Jag har haft fyra föreläsningar varav introduktion till fyra av totalt 6 kurser som jag kommer att läsa. De andra två kommer jag börja läsa i januari som det ser ut nu.

Den första kursen är Applied advanced and academic English, som jag känner mig lite överkvalificerad för, men inlämningarna och testen kommer innefatta att skriva ett CV, linkedin konto och presentera sig själv på ett bra sätt på en arbetsintervju så det känns ändå relevant för mig om jag vill stanna i England och söka arbete. Allt handlar om Employability. Att vara eftertraktad på arbetsmarknaden för arbetsgivare och visa sina förmågor på bästa sätt. Ändå lärorikt.

Jag kommer även läsa Cross-Cultural Management vilket känns högst relevant i dagens organisationer och speciellt om jag vill arbeta internationellt. Föreläsaren var riktigt bra och kursen i sig är inget nytt för mig, men den innehåller en del praktiska element där vi på riktigt kommer arbeta i grupp med människor från olika kulturer och länder.

Jag blev lite osäker till en början till Organisation and Resource Management eftersom den verkar i princip var likvärdig till en kurs jag redan läst hemma. (Organisation och Ledarskap 2) Men efter att introduktionen var över känner jag att den ändå kommer vara till nytta för mig eftersom vi ska undersöka, jämföra och studera brittiska organisationer genom exempelvis SWOT och PESTEL analyser. Ni kommer väl ihåg dessa kära klasskamrater från POL programmet? ;) (jag fick dock googla fram info för att på riktigt komma ihåg detaljerna i dem, haha)

Idag var jag på den sista introduktionen till kursen Managing Employment Relations som går mellan 5pm-8pm på tisdagar. Konstig tid tänkte jag när jag fick mitt tema, och onödigt eftersom jag inte har någon annan föreläsning denna dag vilket innebär att jag var ledig ända fram till kl 17. Jag börjar hellre tidigt på morgonen eller förmiddagarna. Men det visade sig att denna kurs studeras av människor som redan arbetar inom HR och tar kursen vid sidan av arbetet. Vilket alltså innebär en massa människor med erfarenheter och möjliga kontakter inom branschen i Southampton. Hur som helst så börjar kvällen med att jag ställer ner min väska och plockar fram mitt schema och en medelålders man ställer sig bredvid mig och frågar på knacklig svenska: ”Är du svensk?”. Ööh Yes, jaa, säger jag en aning förvånad och frågar hur han visste det. ”Jag såg det på din väska”, säger han och ler och jag sneglar ner på min svarta Fjällräven ryggsäck och slår ihop ett och ett. Jag fortsätter och frågar hur han kan prata svenska och han berättar att han har arbetat på Volvo Cars i Sverige i 6 år! (Hur stor är den chansen att stöta på en person med dessa erfarenheter i korridorerna?) Han frågar vart i Sverige jag är ifrån och säger såklart Skövde och han ler och säger, ”ja men där har jag varit där finns ju en Volvo fabrik”. Jajemän tänker jag som slutade arbeta där för mindre än tre veckor sedan. Självklart nämner jag också att jag har arbetet där. Han frågar vilken klass jag skulle till och när jag har svarat säger han, ”Kul, det är min klass det, välkommen”. Den tre timmar långa föreläsningen rullade på med en mängd liknelser mellan brittisk och svensk organisations struktur och kultur. Fantastisk kul och det känns som detta kommer att bli lärorikt trots att innehåller överlag även här inte är okänt för mig. Men det blir en ny tvist på det, som jag söker och är intresserad av, just skillnaderna mellan Svenska organisationer och i detta fall Brittiska men även andra länders.

Det kommer att vara grupp presentationer i två av kurserna vilket känns än så länge ganska obehagligt, men som jag sa när jag nervöst presenterade mig framför ca 20 främlingar idag, som alla arbetar inom Hr-branschen, så gillar jag att utmana mig själv. Därav bland annat beslutet att flytta hit till Southampton och studera ett år på engelska. Jag är målinriktad och fokuserad. Jag löser det även om det känns obehagligt. Något som jag har lärt mig efter mina prestationer de senaste två åren är att söka sig utanför sin trygghetszon och göra det oväntade, det ofattbara och det man aldrig trodde att man skulle klara av. För det är inte utom räckhåll.

För övrigt så har jag nog äntligen lärt mig att titta åt rätt håll när jag går över gatan, så risken för att bli påkörd verkar efter två veckor ha minskat radikalt. Skönt.

Cheers