VÄDEROMSLAG

Det har varit sommar här de senaste veckorna. Jag lämnade sommaren och alla dess klädesplagg hemma i flyttlådor på vinden. Jag såg fram emot hösten och dess mysfaktor med stora tröjor, filtar och halsdukar. I fredags var jag ute i parken på en löprunda i t-shirt och jag blev en aning solbränd i ansiktet. Lördag kvällen/natten till söndag slog vädret om 180 grader. Det räckte inte med att det blåste och regnet började droppa från himlen utan luften runt omkring mig blev helt plötsligt iskall. Ett sjukt väderomslag som har fortsatt i regn och rusk. Trots oväder så tittar solen ändå fram bakom de mörka molnen under ett antal timmar per dag. Alla människor på universitet klagar och ryser när de kommer in i föreläsnings salarna med deras stora tjocka vinterjackor. Alla verkar chockade över kylan. Några har i konversationerna frågat om inte jag fryser. Ne, säger jag, I’m from Sweden, I’m more comfortable now, we are used to even colder weather then this. Jag älskar det kyliga vädret. Regnet kunde ju såklart kvitta. Så länge det duggregnar och jag inte blir helt genomblöt efter en promenad från huset till universitetet så är jag nöjd. Jag gnällde en del i lördags natt när jag skulle hem från krogen, men nu har jag vant mig. I helgen träffade vi många nya ansikten. I fredags följde vi med våra franska roomies till deras vänner som befann sig i ett hus tre kvarter ifrån oss. De studerar på det andra universitetet i Southampton så vi hade inte stött på dessa människor innan. Nationaliteterna var Spanjorer, Italienare och Fransmän. Dagen efter, lördag, blev vi medbjudna till ett houseparty som också låg endast några kvarter ifrån där vi bor, av en finsk klasskompis till Sofia. I detta hus befann sig danskar, finländskor och den första svensken vi hittills mött från vårt universitet. Båda kvällarna var mycket trevliga och människorna vi mötte likaså. En intressant reflektion av dessa sammankomster var den kulturella skillnaden som jag kände av väldigt starkt. Det var totalt olika klimat i de båda grupperna. Det är svårt att förklara mer än att det var en stark känsla. Men också skillnader i ljudnivå och flams och trams, vi skandinaver må hända vara stela och kalla i folkmun och i fördomsfulla stereotyper men i så fall känner mig som hemma i denna stelhet. Jag trivdes väldigt bra i båda sällskapen men skillnaden var så himla häftig att känna av. Den var helt oväntad.



En Bild tagen ifrån Mayflower Park i söndags där jag satt och tittade ut över hamnen, Western Docks, med solen i ögonen och en redbull i handen. bakfull. Det var mycket fridfullt och vackert.

cheers