SATURDAY

Inte ens en vecka har gått sen jag flyttade. Men det känns som en evighet sen som jag var i Sverige. Vistelsen här har varit upp och ner hittills. Jag har som sagt varit sjuk och är fortfarande sjuk vilket har gjort att min energi och mitt humör inte har varit på topp. Väldigt tråkigt för det har lett till endel hemlängtan och jag vill njuta och vara glad för vart jag är. Jag hoppas att jag blir helt frisk inom de närmsta dagarna så att jag kan börja vara mig själv och se saker med rätt perspektiv. Flera uppmuntrande samtal hemifrån har ändå fått mig att må bättre. Som tur har jag en strukturerad och glad Sofia med mig som har varit en klippa i allt bök och stök.

Vi har hursomhelst flyttat in i ett hus i torsdags. Fruktansvärt skönt att ha det ur vägen för att leva ur en resväska är både påfrestande och irriterande. Det är samma hus som jag skrev om med den fantastiskt hjälpsamma och trevliga damen som körde oss runt och visade närområdet. Hon är en riktig stjärna än så länge. Hon hade fixat hem lite mjölk, kaffe och te till oss när vi kom på torsdags eftermiddagen så vi hade något att njuta av. Senare kom hon förbi med speglar och en flaska rosé; ”because you are such Stars both of you and you have been so easy to work with” sa hon i fart vinden. En riktigt busy woman men villig att hjälpa till och se till att vi har det bra. Vi gjorde nog ett bra intryck när vi var där första gången eftersom hon lätt oss hyra trots att Sofia endast stannar till januari.

Huset består av fyra sovrum, ett kök, ett litet vardagsrum, en tvättstuga och en liten söt trädgård på baksidan. Huset är ett riktigt traditionellt engelskt, smalt radhus i en sluttande backe. Det finns två lite större sovrum och två lite mindre. Jag paxade såklart det bästa på andra våning med fönster mot gatan. ☺ Stor säng med skrivbord och stol och garderober. Dock endast med hyllor i men vad gör det när man har Ikea mitt i stan och kan köpa en stående klädhängare och mina favoritgalgar som fortfarande kvar att köpa på Primark (också mitt i centrum). Hur som helst så har jag plats för massa på besök samtidigt ☺ Vi bor tillsammans med två unga själar från Frankrike. Två vänner som pluggar engelska på det andra universitetet som finns i staden. En tjej och en kille. De verkar riktigt mysiga och bra hittills ☺

Än så länge är jag lite besviken på universitetet och den uppfattningen som jag hittills har fått. Jag har dock inte börjat studera än så saker och ting kan ändras vilket jag hoppas. Men det jag tycker är lite lustigt är universitetets kontroll över studenterna. De behandlas som barn. Visst många av de som börjar studera på universitet i England är 19/20 år, men jag tror på att ge människor eget ansvar för att kunna utvecklas, förändras och finns sig själva i en stor och otydlig värld. Behandlar vi barn som barn kommer de att fortsätta att vara barn. Det jag syftar till är att studenterna Måste gå på alla lektioner och föreläsningar, detta kontrolleras genom att du drar ditt studentkort vid en svart låda när du kommer in salen för att det ska registreras på nätet att du är där. Om du inte har en bra närvaro klarar du inte kursen, och om du är sjuk måste du meddela detta. Personerna som förklarade allt detta menade att syftet är att ”hur ska vi annars veta vart ni är, eller om det händer er något”, kommer inte ihåg ordagrant men ungefär så framförde hon det. Hm, tänkte jag 28 år från Sverige. Självklart anpassar jag mig och följer reglerna. Jag har heller inga problem till att gå till föreläsningarna eftersom jag har egen motivation till att göra det, för jag är här för att lära mig mer och jag har en stark vilja till det. Men det är en spännande reflektion jag har som jag kommer ta med mig in i föreläsnings salarna för att undersöka hur deras organisationer ser ut, hur de styrs, struktureras och hur personalpolitiken ser ut.

Staden i sig är än så länge utav det vi sett, är mindre än jag förväntade mig. Detta behöver inte vara negativt i slutändan för jag är här för att resa runt endel och se England från dess ”riktiga” sida. Inte från turistbussen eller för den delen från mitt 20-åriga jag, jobbandes på Oxford Street och festa hela helgen perspektivet. Så fort jag blir frisk ska jag bege mig ut på läng promenader för att uppleva staden och försöka se så mycket som möjligt.

Mer bilder på huset kommer senare när jag har bredband hemma. Nu är jag på Starbucks och glömde kameran med bilderna hemma!

Cheers