FIRST DAYS OF STUDYING

Första föreläsningarna på Southampton Solent University har varit intressanta. Det känns oerhört skönt att börja studera och få en riktig vardag här. Jag har haft fyra föreläsningar varav introduktion till fyra av totalt 6 kurser som jag kommer att läsa. De andra två kommer jag börja läsa i januari som det ser ut nu.

Den första kursen är Applied advanced and academic English, som jag känner mig lite överkvalificerad för, men inlämningarna och testen kommer innefatta att skriva ett CV, linkedin konto och presentera sig själv på ett bra sätt på en arbetsintervju så det känns ändå relevant för mig om jag vill stanna i England och söka arbete. Allt handlar om Employability. Att vara eftertraktad på arbetsmarknaden för arbetsgivare och visa sina förmågor på bästa sätt. Ändå lärorikt.

Jag kommer även läsa Cross-Cultural Management vilket känns högst relevant i dagens organisationer och speciellt om jag vill arbeta internationellt. Föreläsaren var riktigt bra och kursen i sig är inget nytt för mig, men den innehåller en del praktiska element där vi på riktigt kommer arbeta i grupp med människor från olika kulturer och länder.

Jag blev lite osäker till en början till Organisation and Resource Management eftersom den verkar i princip var likvärdig till en kurs jag redan läst hemma. (Organisation och Ledarskap 2) Men efter att introduktionen var över känner jag att den ändå kommer vara till nytta för mig eftersom vi ska undersöka, jämföra och studera brittiska organisationer genom exempelvis SWOT och PESTEL analyser. Ni kommer väl ihåg dessa kära klasskamrater från POL programmet? ;) (jag fick dock googla fram info för att på riktigt komma ihåg detaljerna i dem, haha)

Idag var jag på den sista introduktionen till kursen Managing Employment Relations som går mellan 5pm-8pm på tisdagar. Konstig tid tänkte jag när jag fick mitt tema, och onödigt eftersom jag inte har någon annan föreläsning denna dag vilket innebär att jag var ledig ända fram till kl 17. Jag börjar hellre tidigt på morgonen eller förmiddagarna. Men det visade sig att denna kurs studeras av människor som redan arbetar inom HR och tar kursen vid sidan av arbetet. Vilket alltså innebär en massa människor med erfarenheter och möjliga kontakter inom branschen i Southampton. Hur som helst så börjar kvällen med att jag ställer ner min väska och plockar fram mitt schema och en medelålders man ställer sig bredvid mig och frågar på knacklig svenska: ”Är du svensk?”. Ööh Yes, jaa, säger jag en aning förvånad och frågar hur han visste det. ”Jag såg det på din väska”, säger han och ler och jag sneglar ner på min svarta Fjällräven ryggsäck och slår ihop ett och ett. Jag fortsätter och frågar hur han kan prata svenska och han berättar att han har arbetat på Volvo Cars i Sverige i 6 år! (Hur stor är den chansen att stöta på en person med dessa erfarenheter i korridorerna?) Han frågar vart i Sverige jag är ifrån och säger såklart Skövde och han ler och säger, ”ja men där har jag varit där finns ju en Volvo fabrik”. Jajemän tänker jag som slutade arbeta där för mindre än tre veckor sedan. Självklart nämner jag också att jag har arbetet där. Han frågar vilken klass jag skulle till och när jag har svarat säger han, ”Kul, det är min klass det, välkommen”. Den tre timmar långa föreläsningen rullade på med en mängd liknelser mellan brittisk och svensk organisations struktur och kultur. Fantastisk kul och det känns som detta kommer att bli lärorikt trots att innehåller överlag även här inte är okänt för mig. Men det blir en ny tvist på det, som jag söker och är intresserad av, just skillnaderna mellan Svenska organisationer och i detta fall Brittiska men även andra länders.

Det kommer att vara grupp presentationer i två av kurserna vilket känns än så länge ganska obehagligt, men som jag sa när jag nervöst presenterade mig framför ca 20 främlingar idag, som alla arbetar inom Hr-branschen, så gillar jag att utmana mig själv. Därav bland annat beslutet att flytta hit till Southampton och studera ett år på engelska. Jag är målinriktad och fokuserad. Jag löser det även om det känns obehagligt. Något som jag har lärt mig efter mina prestationer de senaste två åren är att söka sig utanför sin trygghetszon och göra det oväntade, det ofattbara och det man aldrig trodde att man skulle klara av. För det är inte utom räckhåll.

För övrigt så har jag nog äntligen lärt mig att titta åt rätt håll när jag går över gatan, så risken för att bli påkörd verkar efter två veckor ha minskat radikalt. Skönt.

Cheers

SUNDAY

Denna vecka har varit fylld med nya intryck och roliga events. I torsdags var vi ute på ett av Student Unions event, Big Night Out. Vilket innebar att första års studenterna fick en vit t-shirt att ha på sig och gratis inträde till 14 olika klubbar för att prova på utelivet. Lite som barrundan hemma för er som gått på Högskolan i Skövde. Spännande. Eftersom vi fick en efterhängsen spanjorska som betedde sig som en fjortis efter oss. Förstörde kvällen lite men vi hade kul trots alla andras unga ålder och omogenhet. Haha. Efter endel speciella reaktioner från människor här angående min ålder bestämde jag mig för att i vissa situationer och under vissa omständigheter vara 24 år. På big Night out var jag definitivt 24 år. En kille vi snackade med benämnde sig som ”lite” äldre och lite obekväm bland alla freshers. Han var 23 år. Hursomhelst så gick vi till fem klubbar och köpte rom och cola för 2 pund (ja det gillar jag tydligen nu). Alla låg på samma gata endast tio minuter från där vi bor och klubbarna verkade trevliga, fast sjukt varma och trånga denna kväll. Det sista stället vi gick till var toppen, inte samma dance musik som det finns på alla andra utan lite gamla godingar och brittisk musik. Kul. Där trivdes vi och kommer nog gå tillbaka. Kändes som ett klientel mer för oss.



Igår åkte vi över med färjan till Isle of Wight för en heldags trip. Hela ön var större än jag förväntat mig och vyerna vid de kända klipporna The Needles vid öns västra punkt var helt utom mina förväntningar. Både jag och Sofia blev helt tagna av utsikterna åt alla håll. Vi tog bilder och satte oss ner för att insupa den vackra omgivningen. Där satt vi och njöt en bra stund. Helt fantastiskt vackert. Synd att det tog ca 2 tim totalt med färja och buss för att komma dit, annars hade jag åkt dit varje vecka. Bilderna jag fick gör inte verkligenheten rättvis.



Idag kände jag mig äntligen lite friskare så jag tog mig ut på morgonen för en lång promenad. Vi bor nära Southamptons största park, The Common, och jag tog en runda runt för att se hur det såg ut och se om jag kunde hitta några trevliga rundor för framtida promenader och löpturer. Där mötte jag många andra motionärer och människor ute i solen med hundar och andra på picknick. Väldigt trevligt att ha detta nära.



I morgon börjar vi på Universitetet på riktigt. Det ska bli intressant att se hur kurserna ser ut.

Gå gärna in på Sofias blogg om ni vill veta mer om hur vi har det :) sophianilsson.blogg.se

cheers

MORNING GLORY

I England dricker de inte kaffe på samma sätt som vi är vana vid i Sverige. Hemma är kaffet det viktigaste i världen på morgonen. I alla fall för mig och många andra. Här dricker de Nescafe. Vi fick det på vårt Bed & Breakfast och det är enda som finns i hyllorna i alla mataffärer. Det duger inte. När de kommer utanför hemmet går de in på närmaste Starbucks, Costa, Pret a Manger eller liknande och köper en take away kaffe på vägen till universitetet, arbetet eller nöjet. Det duger heller inte riktigt för mig i längden. Så jag tog med mig, i min överviktiga resväska (så högt värderar jag mitt kaffe), två Gevalia paket för att göra min morgnar här så bra som möjligt. Problemet blev dock att jag inte vill använda en kaffepress, känslan är inte den samma och kaffet blir inte riktigt lika bra. Jag vill ha en riktig kaffebryggare. Som Engelsmän inte använder. Det blev en jakt mellan butikerna och mataffärerna, det var nog första gången som Ikea gjorde mig besviken. Inte ens det mest svenska här kunde erbjuda mig en ordentlig morgon. Jakten fortsatte och jag kände mig mer och mer uppgiven. Tills jag till min stora glädje insåg att det fanns ett Argos i stan. Argos är som ett postorder bolag som har allt. Där hade jag lokaliserat på nätet att de hade kaffebryggare, riktiga kaffebryggare. Så nästa dag marscherade vi till Argos och till min stora förtjusning fick jag snart min egna kaffebryggare tryggt i min famn. Jag sitter nu här med min egna inköpta Ikea mugg (den rätta kaffemuggen är minst lika viktig som ett bra kaffe) och dricker mitt underbara svenska, Gevalia kaffe i min säng och njuter av morgonen. Nu känner jag mig som hemma.



Enjoy your mornings!

UPPDATERING

Jag hade fel. Det blev sommar igen. Varmt, strålande sol och svettigt. Vi befinner oss på Starbucks igen. Som vanligt. Gott. Sjukt många Latte hittills. På måndag börjar jag på gymmet. Pronto. 

Cheers

REGN & RUSK

Vädret har hittills varit strålande sommarsol och 20 grader +. Igår blev jag till och med lite solbränd i ansiktet. Sommaren i mitt huvud är egentligen över för längesen men här pågår den än. Tills idag. Jag stirrar ut genom mitt fönster, med förfärliga gardiner (fler besök till Ikea behövs) och ser en grå himmel med regn droppar. Det är inte ofta jag tycker att regn och rusk är positivt men just i denna stund känns det skönt. Jag hoppas bara inte att det är så här vädret kommer se ut för de kommande månaderna. Men för nu är jag glad att det är lite svalare. Eftersom vi har gått omkring i staden, med alldeles för mycket kläder känns det som det enda vi gjort är och gått runt och svettats. Ge mig höst. Det ska bli skönt att kunna ta på sig halsduken, kappan och nya stövlar. Jag måste medge att jag älskar hösten. Speciellt i Sverige, så vi får se vad den Engelska hösten har att erbjuda.



I måndags provade jag lunch på YO-sushi som ligger i köpcentrat West Quay mitt i centrum. Som många vet har jag länge varit mycket negativ till denna form av mat. Laxen är inget jag föredrar eller denna sort av kall mat. Jag får väl nu helt enkelt dra tillbaka mina tidigare uttalanden och meddela att jag är frälst i sushi. Hör och häpna. Lärdomen av detta blir helt enkelt att inte uttala mig om något som jag ännu inte provat. Sushi någon?



cheers

SECOND WEEK

Andra veckan i England. Jag mår bättre och börjar bli mig själv igen, börjar bli social och trevlig, börjar få vilja och motivation. Det var fan på tiden. Frustrerande att bli irriterad över min negativitet hela tiden. Bad circle. That's not me.



Eftersom vi inte börjar studera på riktigt förrän nästa vecka passar vi nu på att se oss omkring i staden för att se vad den har att erbjuda. Det kändes dags att röra på sig så idag tog vi på oss träningsskorna och begav oss ut på en lång promenad till andra sidan floden. Jag mår riktigt bra nu efter en hel förmiddag med friskluft. Vår promenad slutade med 1,5 mil runt hela stadskärnan, massa sol och många bilder. Vi stannade för en take away kaffe på Starbucks och satte oss längst ut på Town Quay, för att titta på de stora fartygen som åkte förbi med 100tals containrar till Europa och resten av världen. Där fastnade vi i tystnad och strålande solsken i 1,5h. Väldigt skönt att hitta platser att stirra utöver och bara vara.








För övrigt trivs både jag och Sofia med våra roomies. Super trevliga fransmän från någonstans runt Marsellies. Vi verkar lika i vad vi tycker är viktigt i ett delat hem. Trots deras unga ålder, 21år, har tjejen bott utomlands och i delade hus förut. Jag har bott i liknande situationer som denna tidigare och har för det mesta stött på personer som har svårt att respektera andra eller ens har förståelse för andra och deras rutiner och existens vilket har medfört problem. Det känns annorlunda denna gång eftersom jag har kommit hit som student. De vi bor med och de vi möter är också här för att studera, lära sig saker som är viktiga för restan av livet och investerar i sin framtid. Det känns som om de människor vi möter, speciellt de vi bor med är mer målmedvetna, förstående och seriösa med sin vistelse här. Det handlar inte bara om att ut och dricka, hitta de rätta nattklubbarna och stöka. Det känns även som att jag och Sofia är på samma våglängd vad gäller vad vi vill göra med vår tid här. Vilket känns tryggt och trevligt. Det kanske är jag själv som denna gång är mer vuxen, målmedveten och självsäker som gör att jag upplever saker annorlunda. Oavsett vad så känns det bra.

Cheers

OUR HOME

Cheers

MONDAY

Idag besöker vi Universitetets datorsal för att signera, scanna och skicka formulär om utlandsstudier hem till Skövde. Många fler studenter har anlänt till Universitetet denna måndag. Förra veckan var introduktion för alla internationella studenter och nu börjar introduktionen för alla freshers, första årsstudenter. Det känns mycket lättande att vi redan har gått igenom allt det grundläggande och vi känner oss åtminstone lite hemma i lokalerna. De viktigaste resurserna just nu är Free wifi och eluttag vilket inte är svårt att lokalisera.





Cheers

HELGEN

Jag har haft en riktigt skön helg. Jag har tagit igen all sömn jag missat och försökt piggna till. Jag mår mycket bättre, hostan är borta och jag känner att energin är påväg tillbaka. Snart ska förkylningen vara väck!

Cheers

SATURDAY

Inte ens en vecka har gått sen jag flyttade. Men det känns som en evighet sen som jag var i Sverige. Vistelsen här har varit upp och ner hittills. Jag har som sagt varit sjuk och är fortfarande sjuk vilket har gjort att min energi och mitt humör inte har varit på topp. Väldigt tråkigt för det har lett till endel hemlängtan och jag vill njuta och vara glad för vart jag är. Jag hoppas att jag blir helt frisk inom de närmsta dagarna så att jag kan börja vara mig själv och se saker med rätt perspektiv. Flera uppmuntrande samtal hemifrån har ändå fått mig att må bättre. Som tur har jag en strukturerad och glad Sofia med mig som har varit en klippa i allt bök och stök.

Vi har hursomhelst flyttat in i ett hus i torsdags. Fruktansvärt skönt att ha det ur vägen för att leva ur en resväska är både påfrestande och irriterande. Det är samma hus som jag skrev om med den fantastiskt hjälpsamma och trevliga damen som körde oss runt och visade närområdet. Hon är en riktig stjärna än så länge. Hon hade fixat hem lite mjölk, kaffe och te till oss när vi kom på torsdags eftermiddagen så vi hade något att njuta av. Senare kom hon förbi med speglar och en flaska rosé; ”because you are such Stars both of you and you have been so easy to work with” sa hon i fart vinden. En riktigt busy woman men villig att hjälpa till och se till att vi har det bra. Vi gjorde nog ett bra intryck när vi var där första gången eftersom hon lätt oss hyra trots att Sofia endast stannar till januari.

Huset består av fyra sovrum, ett kök, ett litet vardagsrum, en tvättstuga och en liten söt trädgård på baksidan. Huset är ett riktigt traditionellt engelskt, smalt radhus i en sluttande backe. Det finns två lite större sovrum och två lite mindre. Jag paxade såklart det bästa på andra våning med fönster mot gatan. ☺ Stor säng med skrivbord och stol och garderober. Dock endast med hyllor i men vad gör det när man har Ikea mitt i stan och kan köpa en stående klädhängare och mina favoritgalgar som fortfarande kvar att köpa på Primark (också mitt i centrum). Hur som helst så har jag plats för massa på besök samtidigt ☺ Vi bor tillsammans med två unga själar från Frankrike. Två vänner som pluggar engelska på det andra universitetet som finns i staden. En tjej och en kille. De verkar riktigt mysiga och bra hittills ☺

Än så länge är jag lite besviken på universitetet och den uppfattningen som jag hittills har fått. Jag har dock inte börjat studera än så saker och ting kan ändras vilket jag hoppas. Men det jag tycker är lite lustigt är universitetets kontroll över studenterna. De behandlas som barn. Visst många av de som börjar studera på universitet i England är 19/20 år, men jag tror på att ge människor eget ansvar för att kunna utvecklas, förändras och finns sig själva i en stor och otydlig värld. Behandlar vi barn som barn kommer de att fortsätta att vara barn. Det jag syftar till är att studenterna Måste gå på alla lektioner och föreläsningar, detta kontrolleras genom att du drar ditt studentkort vid en svart låda när du kommer in salen för att det ska registreras på nätet att du är där. Om du inte har en bra närvaro klarar du inte kursen, och om du är sjuk måste du meddela detta. Personerna som förklarade allt detta menade att syftet är att ”hur ska vi annars veta vart ni är, eller om det händer er något”, kommer inte ihåg ordagrant men ungefär så framförde hon det. Hm, tänkte jag 28 år från Sverige. Självklart anpassar jag mig och följer reglerna. Jag har heller inga problem till att gå till föreläsningarna eftersom jag har egen motivation till att göra det, för jag är här för att lära mig mer och jag har en stark vilja till det. Men det är en spännande reflektion jag har som jag kommer ta med mig in i föreläsnings salarna för att undersöka hur deras organisationer ser ut, hur de styrs, struktureras och hur personalpolitiken ser ut.

Staden i sig är än så länge utav det vi sett, är mindre än jag förväntade mig. Detta behöver inte vara negativt i slutändan för jag är här för att resa runt endel och se England från dess ”riktiga” sida. Inte från turistbussen eller för den delen från mitt 20-åriga jag, jobbandes på Oxford Street och festa hela helgen perspektivet. Så fort jag blir frisk ska jag bege mig ut på läng promenader för att uppleva staden och försöka se så mycket som möjligt.

Mer bilder på huset kommer senare när jag har bredband hemma. Nu är jag på Starbucks och glömde kameran med bilderna hemma!

Cheers

FREDAG

Registrering på Universitetet, Health registration, shopping, sol och IKEA 

Det är fortfarande sommar i Southampton. Synd för mig som endast har höst och vinterkläder med mig. Varmt som tusan! Dimmigt på morgnarna som sedan klarnar upp till strålande sol och 20 grader! Lunch på torget idag för andra dagen, i solen bland alla andra. 

Är fortfarande sjuk och är trött på eländet nu. Energin räcker inte riktigt till och det mesta blir till måsten istället för nöje. Men jag är idag i alla fall officiellt student på Southampton Solent university! 

Universitetet 

Ett tredje besök på vår svenska butikskedja, lagom centralt och tillgängligt mitt i centrum :)

Cheers

SOUTHAMPTON, ENGLAND

Dag 2, i England. En mycket bättre dag än den första. Innan jag drog iväg på nya äventyr blev jag självklart sjuk. Jag är aldrig sjuk. Men i torsdags sista dagen på jobbet kom eländet fruktansvärt olägligt. Hela helgen var fullspäckad med packning, städning och många avsked med fantastiska vänner och familj. Det sista skulle iordning och sitta still och ta det lugnt var det sista som jag gjorde. Söndags natten bestod av 2 timmar sömn innan jag, mamma och pappa satte oss i bilen till Landvetter. Flyget till London tar inte mer än dryga 2 timmar men min kropp hade bestämts sig för att inte vara medgörlig vilket medförde smärta i öronen på väg ner mot London och lock för öronen som mer eller mindre sitter kvar än idag. Väl i London åkte vi expresståget till Paddington där det tyvärr inte fanns några tåg som avgick direkt till Southampton. Så vi tog våra tunga väskor (båda med övervikt) och kämpade till bussen. Det blev i alla fall en härlig snabb visit förbi Marbel Arch, Hyde park genom Park Lane och ända ner till Hyde Park Corner och Victoria station där jag bodde och jobbade 2011. Efter mycket kånkande på tunga väskor hittade vi ett tåg som gick till Southampton, som fick bestå av ont i halsen och mycket hostande från min del. På eftermiddagen gick vi iväg på två bokade visningar, jag som en zombie, där den första inte dök upp och den andra var riktigt bra, men hade tyvärr inflytt i oktober och accepterade inte ett kontrakt för Sofia endast till januari. Väl tillbaka på vårt Bed & Breakfast ungefär kl 17 slocknade jag i sängen och sov till morgonen efter. Jag hade endel sömn och tillfrisknande att ta igen. Det var längesedan jag mådde så dåligt som jag gjorde första dagen här. Men nu är det nya tag. En visning för mig på ett single room idag hos en sjukt flummig lady som var completely waste of my time eftersom jag gick 20 min dit och hem två gånger innan en visning var möjlig. Men nu ikväll har vi varit i ett nyrenoverat hus som står tomt. Området är en aning längre bort och känns lite utanför, dock ändå 15 min från universitetet så ok. Huset och rummen var riktigt fina och damen vi träffade var ett guldkorn i sig. Slutade med att vi följde med henne i sin lilla mini cooper och hon visade det viktigaste i området, vart vi hade matbutiker, butiker, matställen och pubar och vart bussen gick ifrån innan hon körde oss hem. En riktigt hjälpsam och trevlig människa som spred en massa hopp och positiv energi till oss! Vi ska ta ett beslut och bestämma oss på torsdag. Så länge det löser sig för Sofia att ta ett kontrakt och sedan hitta en annan till våren som kan bo där så tror jag att vi tar det! :) Cheers